Agera min vän, Varför känns vägen så tom när du var den som berättade för mig hur äventyren skulle sätta sina spår och vandra samma väg. Hur kan den va så tom när du en gång gick här bredvid mig. Men jag ska inte ljuga,den var inte tom då. Jag står vid samma återvändsgränd som förut,hur har jag lyckats gå i cirklar? Men denna gång ensam. Jag är trött,jag orkar inte ens bråka längre,samvetet brukade vaka som en mamma över vad som var rätt och fel. Jag la ner mina svärd och slutade.

Jag är trött på att gå med kapan mot vinden,för det har jag alltid gjort. har hopp om att morgondagen känns anorlunda och att natten inte blir förlång.