Livet förändras, är det inte så de säger?
Ibland blir man så överrumplad när ett ordspråk stämmer så bra in att man tappar luften. Både bra och dåliga ordspråk har jag nog funnit mig själv i. Just nu är det väl "jag kan inte förstå att du är borta" Okej det är inget ordspråk men det något folk säger så många gånger och inte menar det, inte förstår och inte lever sig in i det. Nu lever jag mig in i det, såfort jag inser att du inte är där du borde vara får jag rysningar och kroppen hamnar i någon slags chock. Svårt att förklara hur mycket du betydde för mig, svårt att förklara vad jag känner med ord. Jag brukar ofta stanna upp och tänka "allting hade varit perfekt om du var här nu" Att jag inte kommer få se dig mer är en omöjligtanke, iallafall inte i detta liv. Så många minnen,17 år tillsammans och du har alltid stått mig närmast. Men endå är det de små sakerna jag minns mest. Lukterna och känslorna av årstider som du påminner om, jag försöker hopplöst fly från varje års tid men kommer på mig själv med att du faktiskt påminner om varje årstid. Det är jobbigt, riktigt jobbigt. Jag utvecklas verkligen nu mormor, utvecklas mer än aldrig förr. Och det gör ont att du inte får vara här och se det. Jag skäms ofta numera, är rädd att du ser vad jag gör antar jag. Allting är inte svart och vitt längre inser jag och det finns gråskalor.

godjul och gott nytt år mormor, vi saknar dig