listen to my music!
www.myspace.com/jeaffswe
www.IAMSWAG.blogg.se
www.IAMSWAG.blogg.se
Ludacris
Fick en fråga från Emma ifall jag hade någon inspiration när det gäller artister och OFC!
Ludacris är faktiskt en stor eftersom han leker så mycket med flowet och punchlinesen
tycker han är grym och han skulle kunna göra all kind of music! desutom är han sjukt rolig.
Ludacris är faktiskt en stor eftersom han leker så mycket med flowet och punchlinesen
tycker han är grym och han skulle kunna göra all kind of music! desutom är han sjukt rolig.
börjar igen!
Jag har tänkt mig att börja blogga igen, ordentligt som förr!
I am swag uppträdde i kulturhuset och det gick jättebra faktiskt.
Stor och Patopooh var grymma på scen n also DJ-2much
annars har jag bara varit hemma nu i två dagar, sjuk.
Igår mådde jag inge bra, hade ont i huvudet,magknip n so ever.
och idag vaknade jag av att min hals plågade mig till döds.
Min syster är också hemma och är sjuk så vi har bakat sjukbollar
och ätit. Foxxy the most fat-assed dog har också hållt oss sällskap.
edit:
nu är pappa hemma och springer runt och pratar för sig själv
för att grannen börjat med massa maskiner när han ska sova.
haha! foxy har spytt, och ja allt är som vanligt
foto: Jennifer Hellqvist
I am swag uppträdde i kulturhuset och det gick jättebra faktiskt.
Stor och Patopooh var grymma på scen n also DJ-2much
annars har jag bara varit hemma nu i två dagar, sjuk.
Igår mådde jag inge bra, hade ont i huvudet,magknip n so ever.
och idag vaknade jag av att min hals plågade mig till döds.
Min syster är också hemma och är sjuk så vi har bakat sjukbollar
och ätit. Foxxy the most fat-assed dog har också hållt oss sällskap.
edit:
nu är pappa hemma och springer runt och pratar för sig själv
för att grannen börjat med massa maskiner när han ska sova.
haha! foxy har spytt, och ja allt är som vanligt
foto: Jennifer Hellqvist
dasda
Ska designa min egen body den kommer bli förfin!
JA, jag är kristen.
Jag är kristen,jag är öppen och jag tror. Brukar ofta ställa mig frågan, vad lever vi i? En värld kallar många det.
Jag låg där på stenen och solens allra vackraste nedgångs strålar belysa de små söta husen som är byggda mellan träden på berget. Då slog det mig,Något så vackert som detta kan inte komma från den här platsen. Likadant när det gäller onda ting. En bit av himlen har någon skänkt oss och en bitt av helvetet har någon lagt på våra ryggar. Kanske för att bevisa,låta oss kämpa för att nå dit vi kallar himlen.
Att nå dit,är en belöning som vi gör oss förtjänta av. vi kommer alla in neutrala och om vi kommer ut Okej och med förståndet och hjärtat på rättplats tror jag att vi kan nå den plats vi kallar himlen.
Det står mycket i bibeln,si och så ska man göra. Jag tror inte på bibeln,jag tror på gud. Självklart känner jag att många delar i bibeln är rätt och finner en bindning till. Men de saker jag inte gör påminner mig om att bibeln är skriven av människan. Jag tror inte religon ska vara gjord av gränser,tvärtom! Det handlar om gränslös kärlek,tillit och hopp.
Jag är inte det folk skulle säga "en bra kristen" som går i kyrkan varje söndag osv. Men det påverkar mig inte. Ingen människa kan någonsin avgöra eller dömma min tro till gud. Och jag behöver inte gå till kyrkan för att hitta honom,det gör jag när jag vill och vart jag vill. Och jag tror att alla religoner är samma religon,vi har bara olika sätt att berätta historian på. Jag förstår inte varför det ska vara sånt tjaffs med religoner egentligen. Alla är överens om att det bara finns en gud. Jag tycker absolut inte det är fel att vara muslim eller tillhöra någon annan religon, missförstå mig inte. Men som sagt jag tror att vi har samma gud bara olika sätt att berätta historian på.
Ditt ord är mitt ord broder,Vår färg avgör inte någonting för vi har samma fader.
Min pappa är svart och min mamma vit. Själv är jag ganska vit och min syster tvärtom och min bror vitare än mig. Vi har alla samma pappa men olika hudfärger.Gör en metafor utav det,Alla religoner och religösa har väl endå samma pappa även fast vi alla är olika?
Ibland brukar jag kolla på kvinnor som går förbi med slöja,med beundran. Jag tycker det är vackert hur man kan viga sitt liv åt någonting man tror på. Dessutom tycker jag det är extremt vackert och innehåller en bit mystik i det hela som gör allt så väldigt intressant.
Jag tror inte gud sätter gränser,det är vi människor som gör. Så tro inte att vara religös betyder gränser och saker man inte får göra. För mig betyder det gemenskap och kärlek!
Jag låg där på stenen och solens allra vackraste nedgångs strålar belysa de små söta husen som är byggda mellan träden på berget. Då slog det mig,Något så vackert som detta kan inte komma från den här platsen. Likadant när det gäller onda ting. En bit av himlen har någon skänkt oss och en bitt av helvetet har någon lagt på våra ryggar. Kanske för att bevisa,låta oss kämpa för att nå dit vi kallar himlen.
Att nå dit,är en belöning som vi gör oss förtjänta av. vi kommer alla in neutrala och om vi kommer ut Okej och med förståndet och hjärtat på rättplats tror jag att vi kan nå den plats vi kallar himlen.
Det står mycket i bibeln,si och så ska man göra. Jag tror inte på bibeln,jag tror på gud. Självklart känner jag att många delar i bibeln är rätt och finner en bindning till. Men de saker jag inte gör påminner mig om att bibeln är skriven av människan. Jag tror inte religon ska vara gjord av gränser,tvärtom! Det handlar om gränslös kärlek,tillit och hopp.
Jag är inte det folk skulle säga "en bra kristen" som går i kyrkan varje söndag osv. Men det påverkar mig inte. Ingen människa kan någonsin avgöra eller dömma min tro till gud. Och jag behöver inte gå till kyrkan för att hitta honom,det gör jag när jag vill och vart jag vill. Och jag tror att alla religoner är samma religon,vi har bara olika sätt att berätta historian på. Jag förstår inte varför det ska vara sånt tjaffs med religoner egentligen. Alla är överens om att det bara finns en gud. Jag tycker absolut inte det är fel att vara muslim eller tillhöra någon annan religon, missförstå mig inte. Men som sagt jag tror att vi har samma gud bara olika sätt att berätta historian på.
Ditt ord är mitt ord broder,Vår färg avgör inte någonting för vi har samma fader.
Min pappa är svart och min mamma vit. Själv är jag ganska vit och min syster tvärtom och min bror vitare än mig. Vi har alla samma pappa men olika hudfärger.Gör en metafor utav det,Alla religoner och religösa har väl endå samma pappa även fast vi alla är olika?
Ibland brukar jag kolla på kvinnor som går förbi med slöja,med beundran. Jag tycker det är vackert hur man kan viga sitt liv åt någonting man tror på. Dessutom tycker jag det är extremt vackert och innehåller en bit mystik i det hela som gör allt så väldigt intressant.
Jag tror inte gud sätter gränser,det är vi människor som gör. Så tro inte att vara religös betyder gränser och saker man inte får göra. För mig betyder det gemenskap och kärlek!
skriveri..
Det skrämmer mig faktiskt lite. Hur lätt någon kan förstöra ett förtroende som har byggts upp på gemsidiga löften, hur lätt marken faktiskt kan försvinna under ens fötter och man faller. Jag gjorde det, Jag flätade ihop tillit och kärlek. Jag gjorde det, Jag gav det en chans för en gångs skull. Stunder som denna gör det riktigt ont att jag gjorde det. I tankarna rörde du dig alltid likt en skugga av vad som än pågick i mitt huvud, någonstans i bakhuvudet fanns du alltid. Min mage fattar kramp och lungorna krymper, Jag hatar att tycka synd om mig själv men endå var det detta tillfälle jag hade väntat på konstigt nog.
Jag väntade på att någon skulle nypa mig i armen och be mig vakna. Jag har blivit beroende av känslan nästan, som en drog har aggression tagit över min kropp och jag kan inte hantera den längre. Jag har ingen balans kvar i nuet och jag känner mig likgiltig med världen omkring mig. Jag står i kaos. Strävade så hårt efter lyckan tills jag insåg att den inte finns, för vad jag än får kommer jag alltid vilja ha mer. En mänsklig instinkt tar över min kropp, avundsjuka. Jag har försökt och kämpa emot den. Försökte skjuta problemet under mattan. Men det går inte det. Det blir för påfrestande när folk ljuger för mig, säger en sak men gör en annan. När jag var liten hade jag alltid svårt att förstå vad pappa pratade om, varför han skällde på mig. Hans värderingar var rätta och jag är stolt att jag går efterdom även fast det är som att gå i motvind. Men jag har aldrig vänt kappan efter vinden. Jag har alltid lärt mig att världen är svart och vitt, rätt och fel. Det spelar ingen roll vad det är för fråga det finns fortfarande ett rätt och ett fel. Det finns inget mellan ting, för hur lite fel en sak är så är det endå fel. Att försöka skapa mer mappar är bara onödigt när man kan göra världen så enkel. Rak och ärlig, svart och vitt, rätt och fel. Precis som vilken människa tröttnar på sitt jobb efter en viss tid eller att gå ut med soporna tröttnar jag på att gå i motvind. Det skulle vara så enkelt, att inte vara sin egen.
Telefonen ringer, jag vill inte svara. Jag vill skjuta på konsekvenserna, det har jag alltid gjort. Även fast jag vet att jag måste ta tag i dem förr eller senare. Jag försöker bara hitta ett sätt att uttrycka mig själv. Få det att låta klokt. Jag har inte gjort något fel men det kan så lätt vända. Jag trycker upptaget, förskjuter det tråkiga som jag har gjort hela mitt liv. Det ringer igen och jag öppnar luren efter att det gått tillräckligt många signaler som fått mig att vakna upp. Munnen är stängd, det går inte. Jag har förskjutit tanken på att det inte är jag som du ser ett tag nu. Som sagt, tryckt den under mattan och hoppats på att den ska försvinna nu är den här igen. Här sitter jag kvar, med känslor som aldrig skulle kunna formas till ord.
Jag väntade på att någon skulle nypa mig i armen och be mig vakna. Jag har blivit beroende av känslan nästan, som en drog har aggression tagit över min kropp och jag kan inte hantera den längre. Jag har ingen balans kvar i nuet och jag känner mig likgiltig med världen omkring mig. Jag står i kaos. Strävade så hårt efter lyckan tills jag insåg att den inte finns, för vad jag än får kommer jag alltid vilja ha mer. En mänsklig instinkt tar över min kropp, avundsjuka. Jag har försökt och kämpa emot den. Försökte skjuta problemet under mattan. Men det går inte det. Det blir för påfrestande när folk ljuger för mig, säger en sak men gör en annan. När jag var liten hade jag alltid svårt att förstå vad pappa pratade om, varför han skällde på mig. Hans värderingar var rätta och jag är stolt att jag går efterdom även fast det är som att gå i motvind. Men jag har aldrig vänt kappan efter vinden. Jag har alltid lärt mig att världen är svart och vitt, rätt och fel. Det spelar ingen roll vad det är för fråga det finns fortfarande ett rätt och ett fel. Det finns inget mellan ting, för hur lite fel en sak är så är det endå fel. Att försöka skapa mer mappar är bara onödigt när man kan göra världen så enkel. Rak och ärlig, svart och vitt, rätt och fel. Precis som vilken människa tröttnar på sitt jobb efter en viss tid eller att gå ut med soporna tröttnar jag på att gå i motvind. Det skulle vara så enkelt, att inte vara sin egen.
Telefonen ringer, jag vill inte svara. Jag vill skjuta på konsekvenserna, det har jag alltid gjort. Även fast jag vet att jag måste ta tag i dem förr eller senare. Jag försöker bara hitta ett sätt att uttrycka mig själv. Få det att låta klokt. Jag har inte gjort något fel men det kan så lätt vända. Jag trycker upptaget, förskjuter det tråkiga som jag har gjort hela mitt liv. Det ringer igen och jag öppnar luren efter att det gått tillräckligt många signaler som fått mig att vakna upp. Munnen är stängd, det går inte. Jag har förskjutit tanken på att det inte är jag som du ser ett tag nu. Som sagt, tryckt den under mattan och hoppats på att den ska försvinna nu är den här igen. Här sitter jag kvar, med känslor som aldrig skulle kunna formas till ord.
